29 mars 2017

6 år sedan Linda dog

I dag fick jag frågan varför jag är SÅ glad. Varför jag alltid är "så äckligt positiv" Ja, det kan man undra. Livet har ju inte direkt varit en "räkmacka". Jag känner mig väldigt glad och framför allt tacksam för mitt liv som är så mycket bättre än för ett år sedan.

 

Egentligen var jag inte så där jättelycklig idag. Det finns många jag saknar och speciellt Linda. Idag är det 6 år sen hon dog.  Det är väl skit att hon inte ens fick fylla 34 år! I år skulle hon blivit 40 år och hennes tre pojkar börjar bli stora och de har ingen mamma.

Att sitta vid Lindas dödsbädd var det svåraste jag gjort, speciellt när vi alla visste att döden var på väg när som helst. Saknaden blir inte bättre med tiden men det gör inte lika ont.

Men ja jag är nog "äckligt positiv" för jag är glad att jag är frisk och att jag får leva med mina barn förhoppningsvis många år till. Jag är glad för all den kärlek jag får.

 

Ikväll slog det dåliga varannanveckamamma samvetet till. Jag valde att lämna och då valde jag också bort barnen varannan vecka. Så himla hårt. (Jag visste att det var så det skulle bli, men jag anade inte att det skulle vara så jobbigt.) Så när Lillsonen var sugen på pizzabullar till kvällsmat blev det pizzabullar.

Nu är det godnatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar