16 nov. 2015

Jul i Köpenhamn

Jag har varit på julmarknad i Köpenhamn med min svägerska. Helt fantastiskt! Vilken stad det är!! Att dricka glögg/Lumumba i eftermiddagsskymningen med min svägerska var så mysigt! Vi har druckit så mycket gott kaffe, ätit gott och hittat favoritställen. Mer om det i senare inlägg.
Jag har MASSOR  med tips!!


Julmarknads fanns lite här och var. Vi valde att inte betala för den inne på tivolit utan gick på några andra små, som var gratis. Det fanns mycket fint och gott på marknaden. Choklad som såg ut som rostiga verktyg och nougat i 50 smaker bland allt annat. Svägerskan köpte fina skinnhandskar.


Vart vi än tittade så var det så vackert pyntat, så snyggt juldekorerat. Stämningsfullt! Det kändes som det var en film vi var med i, en lyxig feel Good film. 
Vacker julmusik, doft av glögg och alla alla otroligt vackra skyltfönster. Mysiga fick och lyxiga provrum med proffsig personal. Alla pratade engelska med oss.



Vi tyckte Köpenhamn var väldigt lugnt och så "stressfritt", trots att det är en storstad. Det är som ett litet London eller "lilla New York". Vi såg inga tiggare eller missbrukare, metron var ren och det var snyggt och prydligt var vi än gick.

Vi har fikat, fyndat, ätit gott och haft det fantastiskt. Precis vad vi behövde.



På väg hem till Sverige kastades vi in i verkligheten. Vi åkte tåg över bron från Danmark till Sverige med många asylsökande. Vi såg deras oro i ögonen när poliserna klev om bord på tåget för passkontroll. En familj med två små söta flickor har etsat sig fast i på näthinnan Jag fick ögonkontakt med den ena lilla flickan och vi log log mot varandra. Var sov de i natt? Vi svenskar fick gå av tåget för det var så många asylsökande med. Vi slussades över på ett annat tåg. Det kändes i hjärtat när flyktingarna undrande tittade vart vi skulle, när jag rullade av min  färgglada resväska med nya Desigual kläder i.... 

Så mycket människor på flykt så mycket terror i världen. Inte bara i Frankrike i helgen utan på många platser som till exempel attentatet i Libanon som det inte skrivits alls lika mycket om.

Jag kom hem till min trygga vardag, min man stod vid perrongen och väntade och hemma var mina barn. Ett varmt hem med tända ljus där jag var väntad och välkommen.

Vem väntar och välkomnar flyktingarna?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar